Fredag morgon kl 6 är vi tillbaka vid vägspärren i Virsbo. Jag ska hem och se till djuren, har jag 
bestämt.. Vakterna vid vägspärren var inte överens om det men de skulle få någon form av besked kl 10.00 så om vi kom tillbaka då. Att vi gjorde! Beskedet vi fick var fantastiskt. Vi bofasta fick resa hem men vi fick inte packa ur bilarna för vinden , som vänt 4 grader, kunde vända igen och då var det bara att dra.. Vi var de första in på området och det var en märklig känsla. Allt var stilla och tomt. Inga bilar, inga människor och inga hästar eller andra större djur. Alla var evakuerade. Sista biten var den värsta .Jag valde att gå . Så möts jag av en alldeles ny ankunge. Det gav hopp. Och ja, alla hade överlevt även om det senare visade sig att bina hade lidit större skada än vad vi kunde se idag. Överallt surade helikoptrar och flygplan. Det kändes ändå tryggt.